Ardbeg 10 år
Ardbeg destillery ligger mycket nära Port Ellen på ön Islays sydöstra kustremsa. Destilleriet som många andra destillerier uppfört på platsen för ett känt gammalt svartbränneri av Alexander och hans som John McDougall. Destilleriet stod klart 1798 och med detsamma blev ardbegwhiskyn mycket uppskattad. Whiskyn börjades dock inte säljas komersiellt förrän 1815 och det är det året som anges som destilleriets verkliga födelseår nu för tiden. Efter familjen McDougall har Ardbeg haft en rad olika ägare i olika konstallationer men ägs numer av Glenmorangie.En kraftig torvrökning har alltid varit en stor del i produktionen av Ardbegs maltwhiksky. I eldstäderna används fuktig mycket tjärig Islaytorv, handskuren ur den 2,5 djupa torvmossen Duich Lotts som ligger 4km från destilleriet och är helt fri från svavel och annat otyg. Vid torkning av varje maltomgång bränn torväldarna i kölnorna oavbrutet under minst 30 timmar. I kölnorna saknades även vetilation, effekten blev att torvröken alltid låg tät i kölnorna och pyrde in i maltet ordentligt. På grund av detta betraktas Ardbeg som den mest rökta whiskyn i skottlands maltwhiskyfauna.
Nu kommer vi till den mörka delen i Ardbegs historia. 1973 köptes Ardbeg av Hiram Walker, genast efter köpet minskade man andelen egenmältat malt till 30%, resten av malten köpte man in från Port Ellens centrala mälteri. Som om inte det vore nog började man även att blanda ett lättrökt malt från Ballentines centrala mälteri med maltet från Port Ellen. 1983 valde man att helt lägga ned produktionen av egenmältad malt och helt förlita sig på malt inköpt från de centrala mälterierna. Även själva destillationsprocessen ändrades för att få fram en lättare whisky.
Dessa styggelser till förändringar har gjort att Ardbegwhiskyn nu är betydligt mildare och mindre rökig än orginalet. Anledningen till att Hiram Walker våldförde sig så på de gamla anorna var att attrahera fler köpare från blandindustrin. Alla dessa ändringar har inneburit att den whisky som idag produceras på Ardbeg egentligen är en helt annan whisky än orginalet.
I mars 1981 stängdes slutligen Arbeg och låg nere till 1989 då det öppnades på halvfart. 1996 lades destilleriet åter i malpåse och senare samma år beslutade sig Hiram Walker och Allied Destilleries att sälja Arbeg då man ansåg det onödigt att driva två destillerier som producerar whisky med så lika karaktär som Laphroig och Ardbeg faktiskt gör.
Här slutar tråkigheterna och med lite tur går Ardbeg nu mot ljusare tider igen. De nya ägarna blev sedermera Glenmorangie Plc som även äger destillerierna Glenmorangie och Glen Morray – Glenlivet. De nya ägarnas policy har alltid varit att driva sina destillerier så som de gamla hantverkstraditionerna påbjuder. Allt malt som idag används kommer visserligen fortfarande från Port Ellens centrala mälteri, men rökt till samma styrka (50 ppm) som innan Allied Destillers övertagande. Så framemot 2006 –2007 kan vi med lite tur avnjuta en Ardbeg som är lite mer likt orginalet än den vi skall smaka på idag, skölja ned den kan vi göra med en femårig Mackmyrawhisky.
Värt att nämna är även att Ardbeg som ett av får whiskydestillerier drivits av annat än män. Under 1850 talet drevs Ardbeg av de två systrarna Margaret and Flora MacDougall.
Slutligen, vattnet som används vid mäskningen rinner från de två sjöarna Loch Ariambeast och Loch Uigeadale drygt en mil genom tjäriga torvmossar innan det når destilleriet.