Ville bara dela med mig av Mats och min upplevelse från veckans whiskymässa i Linköping. Mycket bra tillställning, de enda jag saknade var SMWS, i övrigt höll whiskysortimentet samma klass som Öl & Whisky i Stockholm.
Vi inledde äventyret med att släcka det värsta brännvinsbegäret med en (1) Grand Bark, en blended från Symposium. Helt OK, men inget jag skulle bjuda på vid lite festligare tillfällen. Med ettan i kistan kunde vi lite lugnare utforska utbudet men kom inte längre än till Taliskers stånd. Där slog vi till på en (2) 18-årig Talisker, mycket mycket bra. Trots att den var lagrad så mycket längre än 10-åringen hade den bibehållit förvånansvärt mycket klös. Efter denna mycket goda whisky lyckades vi faktiskt ta oss varvet runt på mässan och efter moget övervägande styrde vi kosan mot ett kombinerat bås för Macallan och Highland Park. Vi beställde in en (3) 18-årig Macallan samt en (4) Higland Park 1990 single cask. Mats och jag enades om att vi slutligen kan avpolletera Macallan, trots flera försök att hitta vad som är så speciellt med denna whisky står vi helt oförsående till Macallans goda rykte…en fadd smak som HP brukar säga. Highland Parken stod för dagens överaskning med sin skarpa sherrysmak och glasklara lukt av smörkola. Smakade inte som någon Highland Park vi någonsin provat. Härligt förbryllade och glada övar att ha pinat i oss Macallan för sista gången stegade vi iväg till Blackadder och beställde in en (5) 24-årig Port Ellen, lukten var fruktig och frisk men smaken var som av en kärad eka. Väldigt rökig, vi hade väl förväntat oss lite mer men det är alltid lite högtidligt att dricka ett glas från legendariska Port Ellen. Näst på tur stod en (6) 21-årig Glenfarclas, den framträdande smaken var av sherry och varken jag eller Mats blev så imponerade som vi räknat med, äldre Glenfarclas brukar ju vara bra. Efter att ha provsmakat ett par gudomligt goda ostar från Arran’s cheese shop avslutade vi kvällen i Symposiums näste. Nr (7) Är tyvärr ett mysterium, jag har total blackout och kommer inte ihåg vad det var för whisky. Hoppas att Mats kan fylla i min lucka. Sist ut var i alla fall en (8) Longrow Tokaji Wood, en Longrow som lagrats på Tokajifat, någon sorts desertvin. Innan spädning luktade det ensilage och ofärdigt på något sätt. Efter spädningen kröp dock en härlig whiskydoft fram. En god whisky faktiskt.
Ja det var väl hela äventyret i en sammanfattning.
Peter, Struntmunksredaktionen.